American Realist Painter, 1844-1916. Thomas Cowperthwait Eakins (July 25, 1844 ?C June 25, 1916) was a realist painter, photographer, sculptor, and fine arts educator. He is widely acknowledged to be one of the most important artists in American art history. For the length of his professional career, from the early 1870s until his health began to fail some forty years later, Eakins worked exactingly from life, choosing as his subject the people of his hometown of Philadelphia. He painted several hundred portraits, usually of friends, family members, or prominent people in the arts, sciences, medicine, and clergy. Taken en masse, the portraits offer an overview of the intellectual life of Philadelphia in the late 19th and early 20th centuries; individually, they are incisive depictions of thinking persons. As well, Eakins produced a number of large paintings which brought the portrait out of the drawing room and into the offices, streets, parks, rivers, arenas, and surgical amphitheaters of his city. These active outdoor venues allowed him to paint the subject which most inspired him: the nude or lightly clad figure in motion. In the process he could model the forms of the body in full sunlight, and create images of deep space utilizing his studies in perspective. No less important in Eakins' life was his work as a teacher. As an instructor he was a highly influential presence in American art. The difficulties which beset him as an artist seeking to paint the portrait and figure realistically were paralleled and even amplified in his career as an educator, where behavioral and sexual scandals truncated his success and damaged his reputation. Eakins also took a keen interest in the new technologies of motion photography, a field in which he is now seen as an innovator. Eakins was a controversial figure whose work received little by way of official recognition during his lifetime. Since his death, he has been celebrated by American art historians as "the strongest, most profound realist in nineteenth-and early-twentieth-century American art".  Related Paintings of Thomas Eakins :. | Biglen Brothers Racing | The Biglin Brothers Bacing | Fifty years ago | Portrait | Fairman Rogers Four-in-Hand |
Related Artists:
Alfred R. Waud
American, 1828-1891,was an American artist and illustrator, born in London, England. He is most notable for the sketches he made as an artist correspondent during the American Civil War. Before emigration, Alfred Waud had entered the Government School of Design at Somerset House, London, with the intention of becoming a marine painter. This did not come to fruition, but as a student, he also worked as a painter of theatrical scenery. He intended to pursue that work in the United States, when he immigrated in 1850, seeking employment with actor and playwright John Brougham. In the 1850s, he worked variously as an illustrator for a Boston periodical, the Carpet-Bag, and provided illustrations for books such as Hunter's Panoramic Guide from Niagara to Quebec (1857). The period during the American Civil War was time when all images in a publication had to be hand drawn and engraved by skilled artist. Photography existed but there was no way to transfer a photograph to a printing plate since this was well before the advent of the halftone process for printing photographs. Photographic equipment was too cumbersome and exposure times were to slow to be used on the battlefield. An artist such as Waud would do detailed sketches in the field, which were then rushed by courier back to the main office of the newspaper they were working for. There a staff of engravers would use the to sketches create finished engravings for publication. In 1860 Alfred Waud became an illustrator or special artist (a full time paid staff artist) for the New York Illustrated News. In April 1861, the newspaper assigned Waud to cover the Army of the Potomac, Virginia main Union army. He first illustrated General Winfield Scott in Washington, D.C., and then entered the field to render the First Battle of Bull Run in July. Waud followed a Union expedition to Cape Hatteras, North Carolina the next month. That autumn, he sketched army activity in the Tidewater region of Virginia. Waud joined Harper's Weekly toward the end of 1861, continuing to cover the war. In 1864 Alfred brother, William Waud (who up to that time had been working with Frank Leslie Illustrated Newspaper), joined Alfred on the staff of Harper's and they worked together during the Petersburg Campaign. Alfred Waud attended every battle of the Army of the Potomac between the First Battle of Bull Run in 1861 and the Siege of Petersburg in 1865. Alfred was one of only two artists present at the Battle of Gettysburg. His depiction of Pickett Charge is thought to be the only visual account by an eyewitness. Waud died in 1891 in Marietta, Georgia, while touring battlefields of the South.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Matthaus Gunther
the most prolific fresco painter of the eight- eenth century in central Europe. German, 1705-1788 He was an important German painter and artist of the Baroque and Rococo era. Gunther helped develop the rococo style of painting in Bavaria and Tyrol, working on over 40 churches. His known work includes about 70 frescoes and 25 panels. In particular, he was known for his life-like imagery and lively coloring. Gunther studied in Munich from 1723 to 1728 with Cosmas Damian Asam, the older of the two Asam brothers, and perfected his fresco painting in Augsburg. He frequently worked with some of the greatest artists of his time, including the architect Johann Michael Fischer and the plasterer Johann Michael Feuchtmayer and his brother Franz Xaver.